Kompassen är ett av de äldsta navigationsverktygen vi har. Sedan mänskligheten började förstå mer om navigering har kompasser varit avgörande för att uppnå stora bedrifter som de första transoceana resorna och världsomseglingen. Inget av detta skulle ha varit möjligt utan kompassens hjälp för att utföra navigationsberäkningar över långa avstånd.
De tidiga upptäcktsresande var tvungna att använda lokala landmärken och stjärnorna för att navigera. Detta gjorde det mycket svårt att resa till avlägsna eller okända destinationer. Kompasser var ett av de viktigaste genombrotten som gjorde sådana resor möjliga.
Hur fungerar en kompass egentligen?
En kompass fungerar genom att upptäcka och reagera på jordens naturliga magnetfält. Jorden har en järnkärna som på grund av gravitationstrycket är delvis flytande form och delvis fast kristall. Man tror att det är rörelsen i den flytande yttre kärnan som ger upphov till jordens magnetfält. Liksom alla sådana fält har jordens magnetfält två poler – nord och syd. Dessa magnetiska poler är något avlägsna från jordens rotationsaxel, som används som grund för de geografiska polerna – de magnetiska och geografiska polerna ligger dock tillräckligt nära varandra för att en kompass ska kunna fungera som ett värdefullt navigeringsverktyg, särskilt när man gör justeringar för polarskillnaderna – sådana justeringar kallas för deklination.
Genom att rikta in nålen mot nordpunkten kan du hitta din väg med hjälp av en karta. Nordpunkterna är markerade med en pil eller en stjärna, medan de andra punkterna är markerade med en enkel punkt.
I september 2019 pekade kompasserna i Greenwich för första gången på över 360 år mot norr. För det mesta pekar kompasser dock inte exakt mot nordpolen.
Sann nord är den riktning som pekar direkt mot den geografiska nordpolen. Detta är en fast punkt på jordklotet. Magnetisk nord är något helt annat: det är den riktning som en kompassnål pekar mot när den anpassar sig till jordens magnetfält.
Den magnetiska nordpolen förskjuts och förändras med tiden som svar på förändringar i jordens magnetiska kärna: det är inte en fast punkt.
Denna skillnad mellan den sanna nordliga riktningen och den nordliga riktningen på en kompass bildar en vinkel, som kallas deklination. Deklinationen varierar från plats till plats eftersom jordens magnetfält inte är enhetligt – det är dunkelt och böljande.
